——=== Livserfarenhet ===——
Livskategori
Prestationer
Uppväxt & Livet
Uppväxt mestadels i en dysfunktionell hemmiljö utan någon direkt värme, kommunikation, kärlek, respekt, konfliktlösning, psykisk (och viss del fysisk) nedbruten via t.ex mobbning (även i skola), hot och olika sorters nivåer våld mixad med olika sorters missbruk. Upplevt fattigdom, skrik och bråk, brist på mat och brist på kramar, pussar eller ömhetsord men även utan någon som helst sorts trygghet. Många nya bostadsadresser pga olika skäl, seperationer och boendes med flera olika syskon (även dessa ej egentligen välkomna till världen).
- Jag har lärt mig att observera och uppmärksamma detaljer (inom de flesta kategorier) som kanske inte många andra ser, hör eller känner av.
- Jag (lär) har lärt mig att socialisera och annat med andra mer eller mindre själv.
- Jag anser mig vara en varm och godhjärtad människa (kanske mer än vad jag hade varit utan denna uppväxt) och flera säger att jag är en av få de har mött som bär egenskaperna på detta sätt.
- Jag har lärt mig mycket om mig själv men mer om andra av att fått uppleva dessa “hemskheter” och blivit en snabb tänkare, problemlösare och sjukt kreativ!
- Jag har fått höra att mina råd och erfarenheter uppskattas och har hjälpt andra!
- Jag må haft otur i livet med det mesta men det har lärt mig kanske mer om livet och om människor än vad andra kanske någonsin får uppleva.
- Jag är rejält ärlig och öppen samt vill bli behandlad på samma sätt!
- Jag har blivit behandlad som skit och kanske får kämpa mer än andra för att se mig själv som någon värd och för att våga ta plats men jämfört med mig som ung tonåring så har jag förbättrats (självkänsla, självförtroende och som människa) med 10K %
* NEJ! Jag accepterar inte och tycker det är ok att bli behandlad som en skräphög eller en slit och släng-docka bara för att jag har blivit en “bättre” och mer varm människa!
Tror ni inte att jag skulle vilja sluppit allt detta? Tror ni inte att allt har kommit med ett pris? Tror ni inte att jag dagligen får lägga ner enorma mängder energi vissa perioder för att komma på banan och hitta tillbaka till “rätt” stig som jag själv vill ha och inte en stig som blivit utstakad till mig där jag är mindre värd och förtjänar att må dåligt och där jag blivit inpräntad att ska man vara något så ska man knulla, dricka eller behandla folk som ingenting eller slå och hota dem där man inte ber om ursäkt eller där man inte ens ger en kram till de man tycker om eller säger att man älskar en person?
Ni anar inte hur mycket arbete som legat bakom att bli den jag är idag!
Tid tar det men tid får det väl ta! Dock skulle jag gärna pausa! Finna mig själv och sen fortsätta livet på ett helt nytt sätt. Samma erfarenheter men där jag kan lägga energi på mig och på min kreativitet och på mitt liv! Att få slappna av och bara få känna!
Här är jag och här vill jag va och alla pusselbitar bara faller på plats!
Där jag känner mig älskad, trygg och lever i ett ärligt och öppet liv där allt bara är underbart!
(JA jag vet att livet är inte alltid underbart och med solstrimmor som smeker din kind) Men jag skulle mer än gärna vilja få uppleva att min positiva energi och min negativa energi inom mig hamnar mer i balans och jag hamnar i en plats i livet där jag uppskattas för vad jag kan, gör och vill!
I väntan på så får jag försöka finna mig och det andra får väl förhoppningsvis komma ikapp!
// Mikael Söderberg